|
|
Vitt är också en färg
Per Kesselmar , Galleri Engström, 7/1 - 29/1 2006
Text: Leif Mattsson
Jag skulle vilja sticka ut hakan och påstå att Per Kesselmar är en klassisk ljusmålare; naturligtvis inte i någon helt ortodox betydelse, men genom sitt omfattande intresse för ljusbrytningar och färgförskjutningar.
Visst är Kesselmars bilder och objekt konstruktivt strama och visst leds tanken till suprematismen och Malevitj tidiga verk. Men jag tror man är inne på fel väg om man entydigt utläser ett släktskap med dessa svunna tiders konstruktivism. Snarare är det, som sagt, i likheten med de återhållsamma ljusskildrarna ur konsthistorien, Morandi och Hammershøi till exempel, som Kesselmar för en dialog.
Målningarna och objekten är alla utförda i järn, med tunna hinnor av gråskimrande oljefärg noggrant applicerade på de omväxlande varmt och kallt verkande metallytorna. I dessa har sedan Kesselmar skurit ut rektangulära partier, så att väggen bakom tydligt framträder. På så sätt påverkas det sammantagna färgackordet av rummets allmänna färgläge.
En hädisk tanke insmyger sig: vad händer om väggarna inte är vitmålade? Är verkligen Kesselmar beredd att låta de minutiöst utförda och exakt stämda färgackorden påverkas av omgivningen på detta sätt? Uppenbarligen.
På Galleri Engström, där väggarna är vita, fungerar i alla fall färgspelet och flera för ögat gäckande förvandlingsnummer uppstår, när bild och bakgrund byter skepnad.
Jag inser att risktagandet är tydligt kalkylerat från Kesselmars sida. Dessutom tycks det helt integrerat i en visuell strategi; den nedtonade och ljusskimrande färgytans bärande kraft, motverkar och balanserar omgivningens påträngande brus. Som att mitt i en larmande storstad kliva in i en sval kyrka och låta sig omslutas av den tysta enkelheten.
Kesselmars bilder är fyllda av ett nej, en lågmäld protest och ett stilla veto, men också av en fascination över nyanserandet i sig. Se bara hur de vita färgytorna i "Full views III", återkastar ljuset och tonar väggen vitare än vitt. Eller hur den vänstra utskurna ytan i "Sideways II" likt en kameleont spefullt utmanar den högra bemålade rektangeln, som är fastlåst i sin färgdefinition.
Men Kesselmars bilder måste ges tid att verka. Sällan möter man verk som initialt så lätt låter sig avvisas, men som visar sig bära på en så suggestiv råkraft. Om tid ges, som sagt.
Stockholm 2006-01-10 © Leif Mattsson , omkonst.com
|