Per Kesselmar/Double Elvis






Aldrig tidigare i människans historia har vi levt i ett så snabbt och så intensivt flöde av bild som nu. Ett flöde där bilden paradoxalt förlorar i värde och nöts ner som bärare av sanning.

Per Kesselmar gör motstånd mot detta. I en optimistisk handling undersöker han vad som händer när vi ser. Tålmodigt och med en till ytterlighet driven känslighet registrerar han, hur ljuset faller på en yta och hur det reflekteras. Det är inte bländningen han är ute efter - stirrar vi rakt in i solen blir allting svart - utan rörelsen mellan ljus och mörker.

Likt det ljus Vermeer låter sila genom fönstret, modellerar kvinnan med mjölkkruset och låter oss följa hur mjölken - ur den absoluta svärtan i kruset - rinner ner i kärlet. En bild av en alldaglig händelse, men också av fysisk energi och en metafor för liv och död.

I sitt måleri, och i denna triptyk, ställer oss Per Kesselmar - om vi ger oss tid och förmår unna oss lyxen av ett långsamt och intensivt betraktande inför ett ljus som inte bara når oss inifrån, utan tar gestalt av vibrerande kropp. Det är sublimt, utan all dramatik och får mig att förstå värdet av att vara här och nu. När vi så vänder oss från bilden finns den som ett avtryck i medvetandet. Som en långsamt slocknande efterbild, men en långt verkande erfarenhet.


Björn Springfeldt